Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här bloggen. Just nu känns det som att den bara... Finns. Det är bara ett bloggnamn, inget mer liksom. Kör till med lite inlägg då och då, som känns lite halvlame. Förut var det mer en "hej här är jag och min vardag" blogg, men sådanna finns det redan massor av. Jag vill inte ha en blogg där jag skriver ett snabbt inlägg på morgonen med en halvtaskig webcam blid, jag vill... Ha något annorlunda. Något mer kreativt, typ. Men jag vet inte, har verkligen tappat all lust för att blogga i samma takt som besökarna blir allt färre... Men det är helt galet, att det faktiskt håller i sig! Så nu skulle jag bara vilja veta, vilka där ute läser min blogg och skulle vara intreserade av att jag fortsatte blogga, på heltid? Skicka iväg en kommentar då bara, anonymt eller med namn, spelar ingen roll!

Sååå, fortsätta blogga eller inte? Skicka gärna i en kommentar, vill så gärna veta vad ni tycker! To. Be. Countinued.

2011. Nytt år, nya tag. Det här ska bli det bästa bloggåret någonsin! Frågan är bara om ni är med? I'm in.

Åh vad jag blev glad idag när jag såg att jag fått 4 nya bloglovin' premunanter, bara så där! Tack!
Blev verkligen jätte glad, och fick helt plötsligt en massa insperation till att blogga! Uppdateringen ska blir bättre, jag lovar! Det är bara en fråga om när, haha! Känner mig väldigt dum som inte uppdaterar när jag får så fin respons! För jag älskar ju att blogga, det är ju så himla roligt och man får kontakt med så många fina människor, dagligen!
Så tack hörni, tack för att ni så många gånger gör min dag! Skulle vilja de varenda en en stor kram, men det blir ju tyvärr ganska svårt. Så jag ger er en stor bamsekram såhär i stället, från datorn! Bamsekram!

Det absolut bästa med att blogga är all fin respons man får. Åh, ni anar inte vad det kan göra min dag.
Många gånger undrar jag om det verkligen är någon som läser min blogg, och då menar jag verkligen läser. Inte en sådan som bara tittar in och lämnar en "hej vad händer" kommentar, utan sådanna som verkligen läser mina inlägg. Igår till exempel, så chatta jag med en väldnas trevlig tjej på facebook, och hon bad mig skriva ett inlägg för att hon gillade min blogg så mycket. Gissa hur glad jag blev då? Jag log hela kvällen efteråt! Den här tjejen känner jag inte så jätte väl, men vi går i samma skola och lekte på skolgården lite granna när vi var små. Sedan så har jag fått några kommentarer med "jag har kollat igenom ditt arkiv, vad fina bilder du tar!". Sådanna kommentarer värmer som tusan ska ni veta! Att den personen har tagit sig tid att kolla igenom just mitt arkiv! Det är också väldigt roligt att det finns en massa personer där ute som jag inte alls känner som också läser min blogg. En av mina kompisar berättade att det är några i hennes klass  ( vi går då inte i samma skola ) som följer min blogg. Hur coolt är inte det liksom?
Så tack alla underbara läsare, tack för att ni sätter guldkant på min tillvaro och gör min dag! Ni är bäst!

Nu kör vi, alla frågor ni någonsin velat ställa har ni chans att ställa nu! Så sätt i gång & fråga på! Puss!

Utrustning: Canon EOS 500d | Fotogaf: Eva (jag) | Makeup: Eva & Natasja | Modell: Natasja
Godafton kära vänner. Har inte bloggat bra denna vecka, inge bra alls. Vart försvann glöden? Vart försvann den där ivern och längtan efter att skriva inlägg, svara på kommentarer och fota i massor?
Den är helt borta. Ett par halvhjärtade inlägg har det bjudits på denna vecka, postade helt utan känsla. Känner ingen lust längre. Skulle egentligen bara vilja lägga ner allt. Men det går ju inte. Jag har ju så många minnen här, och responsen jag får varje dag är helt oslagbar. Jag har helt enkelt tappat glöden. Insperationsbrist till tusen. Kanske beror det på våren? Har haft det så otroligt roligt den här veckan, varit ute och bara njutit. Kanske är jag helt enkelt bara för lycklig för att blogga? Låter konstigt men jag tror att det är så där. Känns bara deprimerande att sitta vid datorn när man kan ha så mycket roligare ute. Leva först, blogga sedan. Eller? För man måste ju göra något, annars har man inget att skriva om. Och man kan bara inte leva frmför datorn hela dagarna. För hur kul är det? Utan vänner, utan social närhet.
Vi får se helt enkelt vad det blir av framtiden. Behöver jag en bloggpaus? En dag? En vecka? En månad? Vi får se. Det blir vad det blir. Men vi börjar med en bloggpaus. Puss & Kram på er, ni är bäst!